Vad har hänt med säkerheten ombord på passagerarfartyg efter Scandinavian Star olyckan och hur uppfattas säkerheten ombord idag?

Abstract

En okontrollerad brand, hör till det värsta som kan drabba ett fartyg. En fartygsbrand är ofta mer svårhanterlig än bränder i land. Ett fartyg till sjöss måste helt lita till de egna resurserna ombord för att få kontroll på branden. Fredagen den 6 april 1990 kl 2145 gick Scandinavian Star från Oslo. Mellan kl 0145 och 0200 den 7 april började det brinna ombord och 158 personer omkom. Olyckan på Scandinavian Star avslöjade en rad brister med fartyget bl.a. kompetensen hos besättningen, säkerhetsutrustning ombord och fartygets status. Norges offentliga utredning (NOU) har efter Scandinavian Star olyckan gett ut en huvudrapport om olyckan med 33 rekommendationer för att undvika att liknade olyckor ska ske i framtiden. Bland rekommendationerna från NOU´s rapport var flera om säkerhetsutbildning och säkerhetsorganisationen ombord. Baserat på de rekommendationer och slutsatser som drogs efter Scandinavian Star olyckan finns denna problemställning. Vad har hänt med säkerheten ombord på passagerarfartyg efter Scandinavian Star olyckan och vilka av rekommendationerna efter Scandinavian Star olyckan är implementerade? Syftet med detta arbete är att ta reda på hur säkerheten har förändrats och hur säkerheten uppfattas ombord på passagerarfartyg idag. Utifrån de rekommendationer som skrevs efter Scandinavian Star olyckan som handlar om säkerhetsutbildning och säkerhetsorganisation ombord har följande forskningsfrågor framtagits. Vilka rekommendationer efter Scandinavian Star olyckan har blivit implementerade i dagens regelverk och föreskrifter? Hur påverkar dessa implementeringar säkerheten ombord på passagerarfartyg idag? Hur uppfattas säkerheten ombord idag av besättningen? När det gäller vilka rekommendationer efter Scandinavian Star olyckan som har blivit implementerade har litteraturstudier tillsammans med personlig korrespondens genomförts för att få svar på detta. Intervjuer är genomförda för att få en inblick och förståelse i hur säkerheten uppfattas av besättningen ombord samt hur implementerade rekommendationer har påverkat säkerheten hos passagerarfarten idag. Intervjuerna har varit halvstrukturerad, det ställs få och relativt öppna frågor. Intervjuer är genomförda hos tre rederier med svenskflaggade fartyg som går med passagerare på internationellt vatten. Intervjuer har genomförts med fyra personer för varje rederi. Dessa är Designated Person (DP), fartygets befälhavare eller förstastyrman, maskinchef och någon i besättningen utan beslutsrätt. Brandskyddsåtgärder ombord på fartyg är idag väl harmoniserade i världen genom International Maritime Organisation (IMO) och deras regelverk och föreskrifter. De flesta av rekommendationerna efter Scandinavian Star olyckan är idag implementerade. Vilket tyder på att granskningen efter Scandinavian Star olyckan har lett till förbättringar. Att bekämpa en fartygsbrand förutsätter bra utbildning och träning. Säkerheten ombord uppfattas idag som bättre med ett större medvetande och förståelse hos besättningen för vikten av säkerheten ombord. Intresset för övningarna och synen på variation av övningarna skiljs åt mellan beslutsfattande och icke beslutsfattande personal ombord. Det är även skillnad mellan rederiets syn och besättningens syn på säkerheten och övningarna ombord, vilket var väntat. Det anses i detta arbete som mindre bra att det på förhand är känt vilken övning som kommer och regelbundenheten i övningarna. Att bara öva under hamnuppehåll och utan statister ses som mindre givande. Det anses viktigt att även ledningsgruppen ombord får öva. Värdet av att kunna fatta viktiga beslut i en nödsituation är lika betydelsefullt som besättningens förmåga att kunna hantera säkerhetsutrustningen ombord. Det är därför synd att ledningsgruppen så sällan får öva i beslutsfattning och att besättningen inte få öva mer realistiskt, t.ex. i sjösättning av livflottar. Att det inte finns några fysiska krav på rökdykare ombord på passagerarfartyg ses som dåligt. Att ett rederi låter sina anställda träna på arbetstid är positivt och bör realiseras på alla rederier. Det är trots allt säkerheten för passagerare och besättning som ska främjas.

För att öka säkerheten ombord på passagerarfartyg rekommenderas efter genomförandet av detta arbete att det eftersträvas att övningarna ombord på fartygen görs mer intressanta och relevanta. Det rekommenderas att systerfartyg planerar och genomför övningar för varandra. Vidare rekommenderas det att låta besättningar träna på arbetstid ombord för att senare kunna införa fysiska krav på rökdykare ombord på passagerarfartyg.