Brukarmedverkan och recovery vid mani; personalens perspektiv

Abstract

Denna studies syfte var att utforska personalens upplevelser av brukarmedverkan och recovery i arbetet med inneliggande patienter i en manisk fas. Begreppen recovery och brukarmedverkan utgjorde studiens teoretiska referensram. En kvalitativ metod användes för att svara på problemtällningen där åtta studiedeltagare, vilka arbetade inom den psykiatriska slutenvården, intervjuades. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys och ett tema kom fram; den terapeutiska miljön. Studiedelagarna uppgav det vara krävande att arbeta med denna patientgrupp. Patienterna var ofta negativa till behandling vilket skapade utmaningar i relationen mellan patient och personal. En tydlig tvåsidighet belystes när det kom till brukarmedverkan vid mani, där det innebar en stor utmaning att hitta balansen mellan att överstyra patienten och att låta patienten fatta beslut han eller hon inte var klar för. Sjukdomsinsikt samt miljöterapi i kombination med mediciner beskrevs vara viktigt för patientens recovery. Samtidigt presenterades många utmaningar med medicineringen som ovilja från patienten, biverkningar och risk för depression. Anhöriga beskrevs vara en resurs för både patienten och personalen. Studiedeltagarna uttryckte en önskan om en utveckling av miljöterapin vid mani där det uttrycktes en tro på att mer fokus på aktivitet kunde vara positivt. Denna studie visade på att brukarmedverkan vid mani både kan främja och hämma patientens recoveryprocess, vilket kräver mycket av personalen. Detta tyder på ett behov för en vidare utveckling av tjänsterna riktade mot människor med bipolär sjukdom, både på institution och i kommunerna.